Brunswicks historia

Alltihop började med att John Brunswick och några kompisar började tillverka biljardbord i en liten verkstad 1845. De hade ett mål och det var att bygga de bästa biljardborden i världen, detta mål har alltid funnits hos Brunswick i alla år och det har sagts om alla produkter de tillverkat, detta tycker de flesta att de har lyckats hålla.

Företaget har jobbat inom många branscher inte bara bowling och biljard. De har t.ex. tillverkat bardiskar, båtmotorer, båtar, fiskeredskap, delar till rymdfärjor, golfutrustning, läkemedelsverktyg, rullskridskor, de första toalettringar med gummisits m.m. Företagen Mercury (båtmotorer), Bayliner och Sea Ray (båtar), Zebco (fiskeredskap) är några som kommer från Brunswick från början.

År 1890 fick Brunswick en ny chef – Moses Bensinger. Redan innan han började jobba för Brunswick hade han planer för företagets första steg in i bowlingbranschen. Han ville stå på startlinjen redan innan det dök upp konkurrenter som förstod att det var ett race på gång.

Bensinger, som var Amerikas främste bowlare, försökte att få ihop bowlare i Beethoven Hallen i New York för att diskutera regler och mått på banor, käglor och klot. Vid midnatt den 9 september 1895 hade man kommit överens och skapat American Bowling Congress (ABC).

Sedan 1850 hade Brunswick forskat om gummi och dess användningsområden. Men 1912 kom ett annat företag – "The Hard Rubber Company of New York" – ut med ett klot i gummi, garanterat att hålla sin form i minst 3 år. De tog marknaden från Brunswick men bara i några månader, sedan kom Brunswick med ett eget gummiklot som var bättre och de ledde åter igen marknaden.

Redan 1911 var Brunswick intresserade av ny teknik och anställde en uppfinnare från Norge vid namn Ernest Hedenskoog i hopp om att han en dag skulle visa upp en kägelresningsmaskin. 1919 visade han faktiskt upp en maskin som med hjälp av en magnet lyfte käglor med en metallkärna inuti. Men denna maskin fungerade inte vidare. Under 40 år lyckades Hedenskoog fylla ett stort lager i Muskegon, Michigan, fullt med konstiga uppfinningar, ritningar och delar – men ingen fungerande kägelresare.

Samtidigt i ett hönshus på en hönsfarm i Pearl River, New York, fanns uppfinnaren Fred Schmidt med en maskin som lyfte käglorna med hjälp av vakuum. En säljare från Brunswick, Robert E. Kennedy, hörde talas om Schmidt och besökte hönsfarmen. Kennedy och Schmidt blev partners direkt. De gick till chefen för Brunswick men han avböjde – hallägarna hade inte råd med en sådan maskin, menade Bob Bensinger. Kennedy åkte raka vägen till AMF och de skrev kontrakt direkt.

Det tog sex år för AMF att producera vad de trodde var en fungerande maskin. Den visades 1946 men hade många allvarliga fel och togs bort från marknaden efter bara ett par månader. AMF fick gå tillbaka till forskningsstadiet.

Två år senare, när AMF kom med en ny maskin, släppte Brunswick en halvautomatisk maskin. Återigen rasade AMF:s maskin hela tiden och de fick gå tillbaka till ritbordet.

Oroliga för att AMF:s nästa maskin skulle bli fungerande anlitade Brunswick Huck & Company för att gå igenom all forskning om kägelresare inklusive Hedenskoogs dammiga lager. Huck rapporterade att Hedenskoog hade varit ganska nära en lösning och Brunswick gav klartecken till en prototyp. Trots att Brunswicks omsättning 1948 var 30,6 miljoner dollar var det tajt med pengar till projektet – bankerna lånade ogärna ut till bowlingbranschen. Man fick lägga projektet på is ett tag och tillverka stolar till klassrum.

Då släppte AMF en bomb – de visade sin senaste pinspotter år 1952 i Mt. Clemens, Michigan, och den fungerade! Man blev mycket oroliga på Brunswick. Ted Bensinger, ny chef sedan 1950, ringde Jacobson och frågade hur lång tid det skulle ta att få fram en fungerande maskin om de hade alla pengar som krävdes. "Ungefär 8 månader", svarade Jacobson. "Sätt igång", sa Ted – utan att veta varifrån pengarna skulle komma.

1953 utvecklade Jacobson och Huck en prototyp men det fanns inga pengar till produktion. Samma år satte Brunswicks stolförsäljning fart och de fick ihop en del kapital. Företaget Murray ville köpa patentet för 15 miljoner dollar. Brunswick avböjde och föreslog istället att Murray gick in som delägare och betalade 10 miljoner. Så blev det – men när maskinen var klar 1955 hade Murray spenderat 16 miljoner dollar. Murray var förstås arga och ville skriva om kontraktet. Det slutade med att Ted Bensinger överlämnade en check på 18 miljoner dollar till Murrays chef Byron C. Gould – och nu var maskinen enbart Brunswicks.

Strax efter midnatt en gång i början av april 1956 rullade fyra stora lastbilar in framför "Roselle Lanes" – en 16-banorshall i Roselle, New Jersey. Hela natten lastades 16 Brunswick-maskiner in i hallen. En vecka tog det att installera dem. På nätterna stod två vakter utanför som om det vore en hemlig militär installation – man var rädd för sabotage från AMF. Det hade hänt att AMF fått tag på foton från fabriken och skickat dem till bowlinghallar med texten: "Detta är Brunswicks nya maskin – tänker du verkligen vänta på den, eller köpa en av AMF?"

Den 10 april var det dags för den officiella debuten. En reporter på New York Journal American skrev: "Efter en lång nervös väntan står det 16 maskiner på banorna och gör precis vad en kägelresare ska göra. Den placerar käglorna på de platser som ABC har bestämt, skickar tillbaka kloten och ger ifrån sig signaler på attraktiva skärmväggar. Allt gjordes snabbt och nästan ljudlöst. Vad mer kan man begära av en robot – även om den tog mer än två decennium att utveckla."

I slutet av 1956 hade redan 2 000 maskiner installerats. Året efter 7 000 och 1958 var över 11 000 maskiner installerade i Amerika. Jämför med 1954 – innan maskinerna – då Brunswick sålde för 33 miljoner dollar och tjänade 700 000 dollar. 1961 sålde man för 422 miljoner dollar och tjänade 45 miljoner dollar.

Milt Rudo hoppade av "Harvard Law School" 1940 för att satsa på en karriär som försäljare åt Brunswick. När kriget om kägelresningsmaskinerna hettade till var han chef över 60 andra försäljare som försökte hålla linjen mot AMF:s pinspotter. Från början kunde de bara erbjuda Brunswicks goda rykte och sloganen "Worth Waiting For". AMF hade en rejäl ledning – när Brunswicks maskin var klar 1956 hade AMF installerat över 9 000 av sina maskiner i Amerika.

Man kan säga att AMF hade mycket att tacka Brunswick för. Under 1940- och 1950-talen hade ju Brunswick introducerat sporten över hela Amerika.

Brunswick satsade nu mycket på designen. Arkitekten Edgar Lynch designade färgglada och bekväma möbler för spelarna och gjorde bowlinghallarna riktigt mysiga – och vipps blev sporten intressant för kvinnor. I början av 1940-talet började man tillverka klot borrade efter spelarens hand och 1947 introducerade Brunswick klot och tillbehör för barn.

Alla de nya prylarna drog mer folk till sporten och övertygade hallägare om att detta skulle bli något stort. Nu var det sådant tryck på hallarna att de fick bygga ut – och lagom till det kom kägelresningsmaskinerna som kunde ersätta alla "pin boys". Nu verkade det som om hela Amerika bowlade och de som inte bowlade var upptagna med att bygga bowlinghallar. Stora lyxiga hallar kostade upp emot 2 miljoner dollar och hade 80–100 banor med restauranger, biljardrum, barer och simbassänger. Den största under denna tid var Edison Lanes i New Jersey med 112 banor. Den största just nu är Fukuyama Bowl i Japan med 144 banor.

"Today's Health Magazine" skrev 1960: "Bowlande kvinnor har ökat till 6 miljoner jämfört med 82 000 år 1940, över en miljon av dem har gått med i Women's American Bowling Congress. The American Junior Bowling Congress har växt från 8 700 medlemmar 1946 till över 185 000 i dag."

Det fanns över 100 tidningar som handlade enbart om bowling och nästan 140 dagstidningar hade en spalt om bowling varje dag. Nästan alla storstäder hade ett lokalt bowlingprogram på tv. Brunswick hade 60 professionella bowlare som jobbade åt företaget med att skriva autografer på broschyrer m.m.

Som i en mardröm började intresset för bowling trappas av. En bowlinghall i Ohio var sen med betalningen för sina maskiner till Brunswick, en i New York, en i Pennsylvania och ytterligare en i Ohio. Ingen ville tro på det de såg, men fler och fler kunder halkade efter med betalningarna och man insåg snart att bowlingboomens slut var nära.

Brunswick låg ute med mycket pengar och fick hjälp av Jack L. Hanigan från "the Dow Corning Corporation" som hade kontakter bland bankerna. Med hans hjälp fick man fart på företaget igen och satsade på golfutrustning, motor- och missilskal samt diagnostikinstrument till sjukvården – men störst var fortfarande bowlingen.

Brunswick drog in pengar på sina andra projekt och bestämde sig för att köpa upp många av hallarna som inte kunde betala och driva dem själva. I slutet av 1965 ägde Brunswick 131 bowlinghallar i Amerika. Det var tufft de första åren men 1968 började de gå med riktigt bra vinst.

1963 släppte de en ny kägelresare – "A-2". Man införde kurser i bowling och utvecklade många olika ligaspel som snart fick igång intresset för sporten igen. 1967 släppte Brunswick det första automatiska scoringsystemet, vilket drog ännu fler utövare till sporten. Sedan dess har sporten haft en enda stor boom som bara verkar bli större och större – och nu renoveras och byggs nya hallar som aldrig förr.

© Christian Flack, www.alltombowling.nu

← Tillbaka till Texter & Bowlingskola